from Sara with ♥

Mitt i min psykos så har jag gått ner mig ännu mer i kents musik.
Men jag börjar tappa lite av respekten för deras låtar och texter efter att jag började läsa en bok om dom med massa massa intervjuer där man får lära känna deras personligheter lite bättre.
Jag har alltid målat upp dom som mina idoler och några slags hjältar, hur töntigt det än låter.
Men jag menar, deras låtar är en räddning till folket. Dom sjunger om svarta mörka saker som alla känner men ingen pratar om. Det får en att känna att det är okej att må dålig, det är okej att tänka dumma saker och det är okej att göra fel ibland.

Men i deras intervjuer säger dom att när dom skriver musik, så sätter dom bara ihop meningar som låter bra?!
Jag gillar det inte.. Visst, det är väl klart att Jocke Berg måste ha känt vissa saker för att kunna skriva ner dom på papper. Men jag blir arg. Eller nej, besviken.

Jag vet att kent aldrig kommenterar sina texter eftersom dom vill att alla ska bilda sin egen historia och uppfattning till varje låt. Och det gör man verkligen. Men jag hoppades på att det var något mer.

Visst, stor cred till dig Jocke, som faktiskt skriver eran musik. Vilket långt ifrån alla gör nuförtiden.

Äsch, ska sluta analysera.
Kommer aldrig att sluta på kent ändå.
Ni kommer alltid att vara mina hjältar vad ni än säger. Eran musik har gjort mig bra så många gånger innan och jag är övertygad om att den kommer fortsätta göra det ett långt tag framöver!

Hittade äntligen Oceans Thirteen på willys vid vågmästareplatsen, så nu är min samling komplett.
Men nu blir det kärleksfilm med sambo.

Uppe och hoppade var men tidigt idag eftersom det var första skoldagen efter sommarlovet. Förväntade mig en lugn genomgång av terminen, men nej då.. Det va PANG på med massa massa plugg och föreläsning. Trodde mina öron skulle ramla av ett tag och kom på mig själv att vid ett antal gånger tänka på andra roligare saker och inte lyssnat på ett enda ord av Anna-Karin hade sagt. Känns som en väldigt bra start, NOT!

Sen drog flicksen med mig till Max för ett skrovmål fastän mitt nyttiga liv skulle börja idag.. Fast i hur många år har jag inte skjutit upp det hitills, ett par till skadar nog inte skulle jag tro. Varför måste fet onyttig mat vara så äckligt jävla gott? Well, life isn't fair.
Tyckte ändå att jag jämnade ut det ganska bra med att promenera hem från stan, svettigt värre i den underbara sensommarvärmen som chockade oss alla idag.
Fick dock en mini ångestattack när jag insåg hur jävla högt upp man var på bron och det störde mig att gångbanan var tvungen att vara närmast räcket och att cyklisterna cyklade som idioter en cm ifrån mig. Där gick jag och pratade i telefon för att inte svimma men livrädd för att telefonen skulle slippra ur min svettiga hand. Finns ju inte direkt någon återvändo när man är mitt på bron. Fy fan.. Det stämmer det dom säger, titta aldrig ner!
Men fläsket fick röras lite i vilket fall.
Och simma kan jag ju..



Är man en hurtbulle så är man..

Nu ringde sambo! Snart dags för sambomys, ett pisseblött sådant eftersom sambo kommer vara pisseblöt, eftersom det pissregnar ute. Newsflash!

Glömde ju helt och hållet att presentera mig, men hade bara tänkt att länka till denna bloggen från min förra som jag tröttnade på. Varför bytte jag då? Hade snöat in mig på ett och samma spår där, eller nja, ett och samma skrivsätt som jag tröttnade stenhårt på. Men det är svårt att bara byta nisch när man är van vid att göra på ett sätt. Komplicerat? Get used to it!

Jag är i alla fall Sara, som jag hoppas att ni redan har räknat ut genom mitt otroligt fina bloggnamn, som jag förövrigt har stulit rakt av från Sarah O Connor för er som vet vem det är?
Tillbaka till mig.. Jag är 20 år och har äntligen flyttat hemifrån för andra gången. Gjorde det redan vid 18, men då bodde jag ihop med en kille som jag idag inte kan förstå hur jag ens kunde tänka mig att leva med. Ett psycho alltså. Så när jag äntligen tog förnuftet till fånga och lämnade honom hamnade jag återigen hos min mamma som tog emot mig med öppna armar (fina fina mamma). Där pinades jag i nästan 10 månader med mina syskon, en mamma som inte alltid kanske är så fin när det handlar om att städa rummet och även 2 hundar som man tydligen måste gå ut med även om det är 2 meter snö ute. Men jag överlevde!
Sen en kall marsdag ställde min bästa vän frågan om jag hade lust att flytta ihop med henne. 2 ord : JAG JUBLADE! Så nu bor vi här, i en 2 på hisingen och jag trivs som fisken i vattnet. Även om Johanna kan få mig att dricka lite för mycket alkohol ibland så har vi jävligt kul tillsammans och vi har fortfarande inte bråkat en enda gång om vem som ska diska.

Vi är även igång och pluggar både jag och miniatyrmänniskan som jag bor med, samma skola, samma yrkesutbildning. Har även haft den här tjejen som en svans under hela gymnasiet och på X antal arbetsplatser. Är som att jag inte kan bli av med henne. Fast, det finns inga som arbetar så bra ihop som jag och Johanna!

Nu kanske ni alla undrar om jag kilar stadigt eller om jag en fri fågel..?
Kan stolt tala om för er alla att jag är förlovad sen en månad tillbaka med min underbara prins Tobias.
Han är allt och lite till och har mycket och ännu mer. Han kommer det nog skrivas om en del, så alla bittra singeltjejer som inte tål gosandes par bör blunda och scrolla när jag skriver mycket i rosa och kladdar med hjärtan. Fast nää, det kommer inte hända.

Vad mer vill folk veta om mig? Jag har inte en blekaste aning.. Ni kanske redan nu tycker att jag verkar vara en komplett idiot som inte borde ha fria händer i den stora världen av www. Mycket tråkigt att ni inte kan stoppa mig. Suckers!

Jag kan även tillägga att jag är en soldyrkare som är förbannad över att sommaren är över, samtidigt som jag spanar in vilka uggs jag ska köpa i vinter. Dubbelmoral eller schizofreni? Döm själva.